-

why didn't you teach me a thing or two

åh va jag är dålig på att blogga, jag har ingenting att säga. ingenting som kommer intressera er jag lovar.

men eftersom jag känner att jag måste skriva nånting så kan jag ju dra till med att berätta om min helg.

på fredag ska jag och SuperMario på Timbuktu vilket jag verkligen ser fram emot, sen ska jag mot

min vilja säga adjö till honom då han åker till US and A på lördagmorgon... Sen på lördag

ska jag på julbord med jobbet, vilket jag också ser frem emot, ska svälta mig hela dagen så jag

kan trycka i mig all god mat som finns! Sen på söndagen ska jag se mitt kära ex-lag ha uppvisning.

vilket jag OCKSÅ ser fram emot, här ses de fram emot saker ska jag säga. puss på er.

2011-11-30 @ 23:24:06 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

set fire to the rain

Här är mitt och Jennifers fina projekt vi har hållt på med under ett tag.

Ni vet sånt man gör när man har för mycket fritid.

enjoy!

2011-11-15 @ 12:18:45 Permalink Musik Kommentarer (2) Trackbacks ()

my shining light

Att somna och vakna bredvid det här är som att leva på rosa moln

lovemylife

2011-11-14 @ 18:37:24 Permalink Bilder Kommentarer (0) Trackbacks ()

I will try my upmost try to be honest with you

2011-11-14 @ 17:59:11 Permalink Musik Kommentarer (0) Trackbacks ()

There's just too much that time can not erase

Jag kan inte förstå att de gått ett helt år sen allt hände. Ett år är så lång tid, man hinner uppleva så mycket på ett år. Men när jag tänker på dig känns de som att allt hände nyss, jag minns de som att de var igår. Hur kan de ha gått ett år utan dig? Tiden bara rinner iväg, vart tog du vägen?

Jag kallar de fortfarande ofattbart, att du bara försvann. Att vi från ena dagen till den andra förlorade dig, och att helt plötsligt få det där slaget i magen att vi aldrig mer ska ses. Att du inte finns vid liv idag och att du inte kommer att finnas vid liv igen gör så ont. Och att alla saker vi har tillsammans kan bara kallas minnen, och de vi har är de enda vi får.. Vi får ingenting mer, och alla minnen vi har måste jag dela med mig själv, för vart är du när jag vill skratta åt allt vi gjort? Tiden för att skaffa mer minnen är över, den tiden kommer aldrig igen. Du fick ju inte göra allt du ville, du fick ju inte uppleva allt man ska. Livet är så orättvist och jag saknar dig så himla mycket Helena.

2011-11-08 @ 15:12:41 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()