min kära klass

ursäkta dålig bild, orkade inte anstänga mig eller redigera den.
men den är ju lite fin eftersom den är på min fina klass.


varning känsliga läsare

ja, nu har jag suttut här framför skärmen i 20 minuter.. inte fått fram en enda rad.

vet inte vad jag ska skriva, jag är helt tom på ord. och hur jag än formulerar mig så låter det inte bra. jag vet inte heller vad det är som låter fel, eller vad det egentligen är som ska låta bra. vad är bra med allt som hänt? finns inget bra. så varför kan jag inte bara skriva någonting? hur svårt ska det vara att skriva att jag saknar dig? hur svårt ska det vara att skriva att jag inte vill ha det så här, jag vill ha dig här. ingen annanstans än här. jag skulle bjuda dig på din favoritmat, och sjunga lite keane på singstar åt dig? vet att du skulle skratta då. och då skulle jag få höra ditt skratt igen. så skulle vi skratta tillsammans, sen kanske ta massa bilder med våra fina systemkameror? kanske spela in filmer i din webbkamera? göra allt vi gillar. allt som får oss att må bra. det gör så fruktansvärt ont. jag kan inte ens förklara känslan, kan inte säga vart det gör ont, inte hur ont det gör. bara att det gör ont. ena sekunden skrattar jag, andra gråter jag. vilket är helt normalt. men jag vill inte att det ska vara det normala, jag vill att det normala ska vara som det var när du var här. som när jag träffade dig den där torsdagen. dagen innan allting rasade samman. jag frågade om du skulle på träningen, du sa att du inte kunde, men att vi skulle ses i helgen. vilket jag och alla andra var helt säkra på att vi skulle göra. men så fick vi inte göra det. och nu finns det inga fler helger att ses, inga fler möten på tåget, inga fler träningar, ingenting. finns ingenting.. det är bara tomt. precis som i mitt hjärta. hur kan det få vara så här? och varför? alla dessa frågor, som jag aldrig kommer få svar på. alla frågor jag ville fråga dig. allting vi hade kvar att uppleva, allting vi planerat att göra. allting vi hade framför oss. allting som idag är en omöjlighet. åh gud så ont det gör. att skriva orden. att skriva ner hur det ligger till. att jag aldrig mer kommer träffa dig. just dig. jag vet att inte text hjälper, du kommer inte komma tillbaka för att jag sitter och knappar in massa ord på datorn och publicerar på min blogg. men det hjälper mig, att få ut känsor, det hjälper mig att minnas. så jag kan gå tillbaka och läsa. om texter kunde få tillbaka dig skulle jag aldrig sluta skriva. skulle skriva biblar efter biblar. skulle göra vad som helst helena. vad som helst.. och jag lovar, att jag aldrig kommer glömma dig. aldrig någonsin, inte sluta sakna dig heller. biten i mitt hjärta som du fick med dig upp till himlen kommer alltid att vara borta, och jag kommer alltid att känna att någonting är borta.

Everywhere I go
Every smile I see
I know you are there
Smilin' back at me
Dancin' in moonlight
...
I know you are free
Cuz' I can see your star
Shinin' down on me


if you wanna go, we go


så många minnen, så mycket saknad

jag har verkligen insett att man ska ta vara på det man har.
och säga hur man känner innan det är försent.
och att inte säga hur jag känner för dig eller
att inte ta vara på den tiden vi har vore att missa något.

vad som än hänt eller kommer att hända så har vi något speciellt
alla äventyr och allting vi gått igenom är fantastiskt.
från att åka moppe mitt i nätterna till att skratta tills vi gråter.
från att lyssna på musik så grannarna klagar till att sitta vid dagiset.
från att måla din altan till att spela kubb i bh och hotpants.
från att ha sönder din säng till att festa gärnet.
från att röka vattenpipa till att bara dampa loss.
det är de vi gör bäst, de är de jag gillar med oss.
att vi gör de vi är bäst på och vi gör det jävligt bra.
jag saknar dig, det gör jag verkligen, hoppas du inser det.
jag älskar ju dig nathalie


they call me little love child

tänk att vara liten
tänk att ha sin bror som bästa vän
tänk att ha sin syster som största förebilden
tänk att inte ha några bekymmer


5-11-10

över en vecka har gått. känns som det var igår vi pratade. över en vecka har gått och jag har fortfarande inte insett faktumet. det är inte faktumet att du är borta, utan faktumet att jag aldrig mer kommer få röra vid dig, skratta med dig, eller bara prata med dig. att jag bara kommer få se ditt ansikte på bild i framtiden och aldrig mer i verkligheten. det är faktumet jag nog aldrig kommer kunna förstå. däremot kommer jag lära mig att leva med det. men varför? varför ska man behöva lära sig leva med något som får ens hjärta att gå i bitar? jo, för att jag ska leva med det för din skull, varje steg jag tar, tar jag tillsammans med dig. och varje skratt jag skrattar, skrattar jag med dig, varje tår jag spiller, spiller jag med dig. inget liv ska behöva sluta som ditt gjorde, därför lever vi våra liv för två nu, så du får vara med, för ett liv utan helena är som ett liv utan syre.

finaste finaste helena


du tog vare på varje hundradel som livet gav dig. och vilka hinder du än fick så klarade du dig igenom dom. du är min idol, jag vill vara som dig, jag vill ha din glädje och din styrka. jag kommer alltid att se upp till dig, kommer alltid ha det där lilla extra i hjärtat för dig. bara dig. alla dina kloka kommentarer och alla dina visa ord tar jag till mig, för en dag vill jag vakna upp och vara som dig. jag älskar dig ♥


When you lose something you can't replace

Varje gång jag tittar ut genom fönstret
Varje gång jag tittar mot garderoben
Varje gång jag ser bilderna i mitt rum
Ska jag tänka på dig och le
För du ger mig inget annat än ett leende på läpparna


det ska inte vara så här

hur mycker jag än gråter kommer det mer tårar. vart kommer dom ifrån?
tar dom aldrig slut? min kropp är helt seg och jag känner verken hunger eller törst.
jag vill bara vara med laget just nu, vill inte vara hemma, vill inte vara själv.
vill bara vara i hallen med laget. det är ni som får mig att orka,
ni som får mig att känna att jag ska gå upp på morgonen.
och framför allt nu, ni som får mig att le och skratta fast jag mår dåligt.
jag vore ingenting utan er, och då menar jag ingenting.
ni är min andra familj, och i denna stund prioriterar jag er högst av allt.
jag älskar er, jag älskar allt som har med er att göra.
framför allt älskar jag dig helena, you are the missing part♥

there is no escape

vart ska man börja? vart ska man sluta?
aldrig i mitt liv trodde jag att jag skulle behöva skriva en text om dig på det här sättet.

Även fast jag just nu sitter och skriver den kan jag inte inse, vill inte inse.

Jag skulle kunna skriva en hel roman om dig.
Om bara dig, ditt sätt att vara, din personlighet, ditt skratt, våra minnen.

Alla stunder med dig var fina stunder.
Jag vill ha dig tillbaka, bara en stund, bara en kram, bara en puss.
Det är det jag begär, att få röra vid dig, viska "jag älskar dig" i ditt öra.

Vissa av de finaste&roligaste minnerna i mitt liv är tillsammans med dig.
Känn dig hedrad, för jag ska be om att få tala om att mitt liv är roligt.
Så ta åt dig av att du fått varit en del av de, för det är inte många som får.
Inte på det sättet du fick vara med i alla fall, du kom så nära mitt hjärta att du aldrig kom därifrån.

Och du kommer alltid ha en plats där, en stor plats också, med ett eget rum och en säng.

Jag ska från och med nu gå upp varje dag och göra allt jag gör för din skull.


Jag älskar dig Helena Rabén, det vet du.


det är så sjukt overkligt

känslan som är i min kropp just nu
den känslan borde inte få finnas.
känslan av att inte ha dig kvar.
känslan av att veta att jag aldrig
mer får säga att jag tycker om dig.
att du är världens finaste.
det gör så fruktansvärt ont.
jag älskar dig, alltid.

boktips från någon som aldrig läser

om det är någon man inte ska ta boktips ifrån så är det mig. jag läser aldrig. aldrig är lika med en till två gånger om året.
men idag köpte jag en bok som jag tänkte vara duktig och läsa."hanteringen av odöda" av john ajvide lindqvist.
Han som skrivit låt den rätte komma in, vilken är min favoritbok av de böcker jag läst.
han är väldigt bra på att skriva detaljer och få lilla minsta sak att bli spännande.
så ni som läser bok efter bok eller aldrig rör en bok. rör böcker av john, de är så sjukt läsvärda enligt mig.


have it all

eftersom jag inte har någonting att skriva så passade jag på att göra om min design.
vilket kanske inte blev den bästa, eftersom mellanrum är stora, rubriken är inte i mitten
och texterna blir lite hullerombuller, men nu kan jag i alla fall lägga in större bilder.
och det var ju vitsen med det hela, så från och med nu kommer det stora bilder.
eller stora och stora, större.


RADIOACTIVE

kommer inte ens på ett enda litet ord att skriva, helt tom i hjärnan.
bloggtorka på högsta grad, stackars er mina trogna 20-25 läsare

RSS 2.0